Heroic saga of valor (Takshak is a savior) - वीरता की वीर गाथा (तक्षक एक रक्षक )


                                        वीरता की वीर गाथा (तक्षक एक रक्षक )

"जिहाद "का जवाब "जिहाद" से देने वाला पहला हिंदू योद्धा तक्षक

मुहम्मद बिन कासिम ने सन 712  में भारत पर आक्रमण किया।

वह बेहद क्रूर और अत्याचारी  था।

उसने अपने आक्रमण में एक भी युवा को  जीवित  नहीं छोड़ा।

कासिम के इस नरसंहार को 8 वर्ष का बालक तक्षक 

चुपचाप देख रहा था। वही  इस कथा का मुख्य पात्र है।

तक्षक के पिता सिन्धु नरेश राजा दाहिर के सैनिक थे।

कासिम की सेना के साथ लड़ते हुए वह वीरगति को प्राप्त हुए थे।

राजा दाहिर के मरने के बाद लूट मार करते हुए अरबी सेना तक्षक के गांव में पहुंची, तो गांव में हाहाकार मच गया।

स्त्रियों को घरों से बाहर खींच-खींच कर सरे-आम इज्ज़त लूटी जाने लगी।

भय के कारण तक्षक के घर में सब चिल्ला उठे। तक्षक की दो बहनें डर से कांपने लगीं।

 तक्षक की मां सब परिस्थिति भांप चुकी थी। उसने कुछ पल अपने तीनों बच्चों की तरफ देखा। 

उन्हें गले लगा लियाऔर रो पड़ी।

अगले ही पल उस क्षत्राणी  ने तलवार से दोनों बेटियों का सिर धड़ से अलग कर दिया। 

उसकी मां ने तक्षक की ओर देखा और तलवार अपनी छाती में उतार ली। 

यह सब घटना आठ वर्ष का अबोध बालक "तक्षक" देख रहा था।

वह अबोध बालक अपने घर के पिछले दरवाजे से बाहर निकल कर खेतों की तरफ भागा।

और समय के साथ बड़ा होता गया।

तक्षक भटकता हुआ कन्नौज के राजा "नागभट्ट" के  पास पहुँचा। उस समय वह 25 वर्ष का हो चुका था।

वह नागभट्ट की सेना में भर्ती हो गया।

अपनी बुद्धि बल के कारण वह कुछ ही समय में राजा का अंगरक्षक बन गया। 

तक्षक के चेहरे पर कभी न खुशी न गम दिखता था।

उसकी आंखें हमेशा क्रोध से लाल रहतीं थीं। उसके पराक्रम के किस्से सेना में सुनाए जाते थे।

तक्षक इतना बहादुर था कि तलवार के एक वार से हाथी का सिर कलम कर देता था।

सिन्धु पर शासन कर रही अरब सेना कई बार कन्नौज पर आक्रमण कर चुकी थी लेकिन हमेशा नागभट्ट की बहादुर सेना उन्हें युद्ध में हरा देती थी।और वे  भाग जाते थे। युद्ध के सनातन नियमों का पालन करते हुए राजा नागभट्ट की सेना इन भागे हुए जेहादियों का पीछा नहीं करती  थी।

इसी कारण वे मजबूत होकर बार बार कन्नौज पर आक्रमण करते रहते थे।

एक बार फिर अरब के खलीफा के आदेश  से सिन्धु की विशाल सेना  कन्नौज पर आक्रमण करने आयी।  

यह खबर पता चली तो कन्नौज के राजा नागभट्ट  ने अपने सेनापतियों की बैठक बुलाई।    


सब अपने अपने विचार व्यक्त कर रहे थे। 

इतने में महाराजा का अंग रक्षक तक्षक खड़ा हुआ। 

उसने कहा महाराज हमें दुश्मन को उसी की भाषा में ज़बाब देना होगा।

एक पल नागभट् ने तक्षक की ओर देखा,

फिर कहा कि अपनी बात खुल कर कहो तक्षक क्या कहना चाहते हो।

तक्षक ने महाराजा नागभट्ट से कहा कि अरब सैनिक महा बरबर, जालिम, अत्याचारी, जेहादी मानसिकता के लोग हैं। उनके साथ सनातन नियमों के अनुसार  युद्ध करना अपनी प्रजा के साथ अन्याय होगा।

उन्हें उन्हीं की भाषा में ज़बाब देना होगा।

महाराजा ने कहा किन्तु हम धर्म और मर्यादा को कैसे छोड़ सकते हैं "तक्षक"।

तक्षक ने कहा कि मर्यादा और धर्म का पालन उनके साथ किया जाता है जो मर्यादा और धर्म का मर्म समझें। इन राक्षसों का धर्म हत्या और बलात्कार है। इनके साथ वैसा ही व्यवहार करके युद्ध जीता जा सकता है ।

राजा का मात्र एक ही धर्म होता है - प्रजा की रक्षा। राजन: आप देवल और मुल्तान का युद्ध याद करें। मुहम्मद बिन कासिम ने  युद्ध जीता, दाहिर को पराजित किया और उसके पश्चात प्रजा पर कितना अत्याचार किया।

यदि हम पराजित हुए तो हमारी स्त्रियों और बच्चों के साथ वे  वैसा ही व्यवहार करेंगे।

महाराज: आप जानते ही हैं कि भारतीय नारियों को किस तरह खुले बाजार में राजा दाहिर के हारने के बाद बेचा गया । उनका एक  वस्तु की तरह भोग किया गया।

महाराजा  ने देखा कि तक्षक की बात से सभा में उपस्थित सारे सेनापति सहमत हैं।

महाराजा नागभट्ट गुप्त कक्ष की ओर तक्षक के साथ बढ़े और गुप्तचरों के साथ बैठक  की।

 तक्षक के नेतृत्व में युद्ध लड़ने का फैसला हुआ। अगले ही दिन कन्नौज की सीमा पर दोनों सेनाओं का पड़ाव हो चुका था। आशा थी कि अगला प्रभात एक भीषण युद्ध का साक्षी होगा।

आधी रात बीत चुकी थी। अरब की सेना अपने शिविर में सो रही थी। 

अचानक ही तक्षक के नेतृत्व में एक चौथाई सेना अरब के सैनिकों पर टूट पड़ी।

जब तक अरब सैनिक संभलते तब तक मूली गाजर की तरह हजारों अरबी सैनिकों को तक्षक की सेना मार चुकी थी। किसी हिंदू शासक से रात्री  युद्ध की आशा अरब सैनिकों को न थी। सुबह से पहले ही अरबी सैनिकों की एक चौथाई सेना मारी जा चुकी थी। बाकी सेना भाग खड़ी हुई। 

जिस रास्ते से अरब की सेना भागी थी उधर राजा नागभट्ट अपनी बाकी सेना के साथ खड़े थे। सारे अरबी सैनिकों को मौत के घाट उतार दिया। एक भी सैनिक नहीं बचा। युद्ध समाप्त होने के बाद राजा नागभट्ट वीर तक्षक को ढूंढने लगे।

वीर तक्षक वीरगति को प्राप्त हो चुका था। उसने अकेले हजारों जेहादियों को मौत की नींद सुला दिया था।

राजा नागभट ने वीर तक्षक की भव्य प्रतिमा बनवायी।

 कन्नौज में आज भी उस बहादुर तक्षक की प्रतिमा विद्यमान है।

यह युद्ध सन् 733 में हुआ था। उसके बाद लगभग 300 वर्ष तक अरब से दूसरे  किसी  आक्रमणकारी को आक्रमण करने की हिम्मत नहीं हुई।




ENGLISH 

 Heroic saga of valor (Takshak is a savior)

Takshaka, the first Hindu warrior to answer "Jihad" with "Jihad"
Muhammad bin Qasim invaded India in 712 AD.
He was extremely cruel and tyrannical.
He did not leave a single youth alive in his attack.
8-year-old boy guards this massacre of Qasim
Was watching silently. He is the main character of this story.
Takshak's father Sindhu Naresh was a soldier of King Dahir.
He got to Veeragati while fighting with Kasim's army.
After the death of Raja Dahir, the Arab army reached the village of Takshak while plundering, there was a panic in the village.
The women started being looted out of homes by the honor and dignity of being dragged out of their homes.
Due to fear, everyone shouted at Takshak's house. Takshak's two sisters trembled with fear.
 Takshak's mother had understood all the situations. He looked at his three children for a few moments.
They embraced and wept.
The very next moment the Kshatrani beheaded the two daughters with a sword.
His mother looked at Takshak and took the sword in his chest.
The eight-year-old boy was watching the incident "Takshak".
The innocent boy came out of the back door of his house and ran towards the fields.
And grew larger over time.
Takshak wandered to Kannauj's king "Nagabhatta". He was 25 years old at that time.
He enlisted in Nagabhatta's army.
Due to his wisdom power, he became the king's bodyguard in no time.
Takshak's face could never see happiness or sorrow.
His eyes were always red with anger. Tales of his might were narrated in the army.
Takshak was brave enough to cut an elephant's head with a stab of a sword.
The Arab army ruling Sindhu had invaded Kannauj many times but always the brave army of Nagabhatta defeated them in battle and they escaped. Following the everlasting rules of war, King Nagabhatta's army did not pursue these runaway jihadis.
For this reason, they used to keep on attacking Kannauj again and again.
Once again, with the orders of the Arab Khalifa, a large army of Indus came to attack Kannauj.
When this news came to know, Raja Nagabhatta of Kannauj called a meeting of his generals.

Everyone was expressing their views.
In the meantime, the Maharaja's organ protector stood up.
He said, Maharaj, we have to give the enemy language in his language.
For a moment Nagbhat looked at Takshak,
Then said that openly say what the guards want to say.
Takshak told Maharaja Nagabhatta that Arab soldiers are people of Maha Barbar, bloodthirsty, tyrannical, jihadi mentality. To fight with them according to the eternal rules would be an injustice to their subjects.
They have to give language in their language.
The Maharaja said, but how can we leave religion and decorum "Takshak".
Takshak said that dignity and religion are followed by those who understand the importance of dignity and religion. The religion of these demons is murder and rape. War can be won by treating them the same way.
The king has only one religion - protection of the subjects. Rajan: You remember the war of Deval and Multan. Muhammad bin Qasim won the war, defeated Dahir and then tortured the subjects after that.
If we are defeated, we will treat our women and children the same way.
Maharaj: You know how Indian women were sold in the open market after the defeat of Raja Dahir. He was consumed as an object.
The Maharaja saw that all the commanders present in the meeting agreed with the talk of Takshaka.
Maharaja Nagabhatta proceeded to the secret chamber with Takshak and held a meeting with the detectives.
 It was decided to fight the war under the leadership of Takshak. The next day the two armies were stationed at the border of Kannauj. It was hoped that the next morning would witness a fierce battle.
Half the night had passed. The Arab army was sleeping in its camp.
Suddenly, a quarter of the army led by the Takshars broke down on the Arab soldiers.
By the time Arab soldiers recovered, thousands of Arabic soldiers had been killed by the army of guards like radish carrots. Arab soldiers were not expected to have a night war with any Hindu ruler. A quarter of the Arabic troops had already been killed before dawn. The rest of the army fled.
King Nagabhatta was standing with the rest of his army on the way through which the Arab army fled. He killed all the Arabic soldiers. Not a single soldier was left. After the war ended, King Nagabhatta started looking for Veer Takshak.
Veeragati, the heroic guard, had already been attained. He alone put thousands of jihadis to death.
King Nagabhat built a magnificent statue of Veer Takshak.
 The statue of that brave Takshaka still exists in Kannauj.
This war took place in 733 AD. After that, no other invader from Arabia dared to attack for almost 300 years.


ARABIC 

ملحمة البسالة البطولية (Takshak هو المنقذ)

Takshaka أول محارب هندوسي يجيب على "الجهاد" بـ "الجهاد"
غزا محمد بن قاسم الهند عام 712 م.
لقد كان شديد القسوة والاستبداد.
لم يترك شابًا واحدًا على قيد الحياة في هجومه.
طفل عمره 8 سنوات يحرس مجزرة قاسم
كان يشاهد بصمت. إنه الشخصية الرئيسية في هذه القصة.
كان والد Takshak Sindhu Naresh جنديًا للملك ضاهر.
وصل إلى Veeragati أثناء قتاله مع جيش قاسم.
بعد وفاة رجا ضاهر وصل الجيش العربي إلى قرية تقشك أثناء نهبها ، وساد ذعر في القرية.
بدأت النساء يتعرضن للنهب من بيوتهن لشرف وكرامة إخراجهن من منازلهن.
خوفا ، صرخ الجميع في منزل تقشك. ارتجفت شقيقتا تاكشك من الخوف.
 لقد فهمت والدة Takshak كل المواقف. نظر إلى أطفاله الثلاثة لبضع لحظات.
عانقوا وبكوا.
في اللحظة التالية قطع كشاتراني رأس الابنتين بحد السيف.
نظرت والدته إلى تقشك وأخذت السيف في صدره.
وكان الفتى البالغ من العمر ثماني سنوات يشاهد حادث "تقشاك".
خرج الصبي البريء من الباب الخلفي لمنزله وركض نحو الحقول.
ونمت أكبر بمرور الوقت.
تجول Takshak إلى "Nagabhatta" ملك Kannauj. كان يبلغ من العمر 25 عامًا في ذلك الوقت.
جند في جيش Nagabhatta.
بسبب قوته الحكيمة ، أصبح الحارس الشخصي للملك في أي وقت من الأوقات.
لم يستطع وجه تاكشك أن يرى السعادة أو الحزن.
كانت عيناه دائما محمرة من الغضب. ورويت حكايات قوته في الجيش.
كان تاكشاك شجاعًا بما يكفي ليقطع رأس فيل بطعنة سيف.
كان الجيش العربي الحاكم في السند قد غزا كانوج عدة مرات لكن جيش ناجاباتا الشجاع هزمهم في المعركة وهربوا. وفقًا لقواعد الحرب الأبدية ، لم يلاحق جيش الملك ناجاباتا هؤلاء الجهاديين الهاربين.
لهذا السبب ، اعتادوا الاستمرار في مهاجمة كانوج مرارًا وتكرارًا.
مرة أخرى ، بأوامر من الخليفة العربي ، جاء جيش كبير من السند لمهاجمة كناوج.
عندما علمت هذه الأخبار ، دعا رجا ناجاباتا من كانوج إلى اجتماع لجنرالاته.

كان الجميع يعبر عن آرائه.
في غضون ذلك ، وقف حامي أعضاء المهراجا.
قال: يا مهراج علينا أن نعطي العدو بلغته.
نظر نجبه للحظة إلى تقشك ،
ثم قال ذلك بصراحة ما يريد الحراس قوله.
قال تقشك لمهراجا نجاباتا إن الجنود العرب هم من أبناء مها بربر ، متعطشون للدماء ، وعقلية استبدادية ، وجهادية. إن القتال معهم وفقًا للقواعد الأبدية سيكون ظلمًا لرعاياهم.
عليهم أن يعطوا لغة بلغتهم.
قال المهراجا ولكن كيف نترك الدين واللياقة "تقشق".
قال تقشك إن الكرامة والدين يتبعهما من يفهم أهمية الكرامة والدين. دين هؤلاء الشياطين القتل والاغتصاب. يمكن كسب الحرب من خلال معاملتهم بنفس الطريقة.
للملك دين واحد فقط - حماية الرعايا. راجان: تتذكر حرب ديفال ومولتان. انتصر محمد بن قاسم في الحرب وانتصر على الظهير ثم عذب الرعايا بعد ذلك.
إذا هُزمنا ، فسوف نعامل نسائنا وأطفالنا بنفس الطريقة.
مهراج: تعرف كيف تم بيع النساء الهنديات في السوق المفتوحة بعد هزيمة رجاء ضاهر. تم استهلاكه ككائن.
رأى المهراجا أن جميع القادة الحاضرين في الاجتماع وافقوا على حديث تقشاكا.
انتقل مهراجا ناجاباتا إلى الغرفة السرية مع تاكشك وعقد اجتماعًا مع المحققين.
 تقرر خوض الحرب تحت قيادة تقشك. في اليوم التالي تمركز الجيشان على حدود كانوج. كان من المأمول أن يشهد صباح اليوم التالي معركة شرسة.
نصف الليل قد مضى. كان الجيش العربي نائما في معسكره.
فجأة ، قام ربع الجيش بقيادة التكشير بالانهيار على الجنود العرب.
بحلول الوقت الذي تعافى فيه الجنود العرب ، قتل جيش الحراس آلاف الجنود العرب مثل جزر الفجل. لم يكن من المتوقع أن يخوض الجنود العرب حربًا ليلية مع أي حاكم هندوسي. قُتل ربع القوات العربية بالفعل قبل الفجر. وفر باقي الجيش.
كان الملك ناجاباتا يقف مع بقية جيشه في الطريق الذي فر من خلاله الجيش العربي. لقد قتل كل الجنود العرب. لم يبق جندي واحد. بعد انتهاء الحرب ، بدأ الملك Nagabhatta يبحث عن Veer Takshak.
فييراتي ، الحارس البطولي ، قد تم بلوغه بالفعل. لقد قتل وحده آلاف الجهاديين.
بنى الملك نجابات تمثالاً رائعاً لفير تقشك.
 لا يزال تمثال ذلك Takshaka الشجاع موجودًا في Kannauj.
حدثت هذه الحرب عام 733 م. بعد ذلك ، لم يجرؤ أي غاز آخر من الجزيرة العربية على الهجوم لمدة 300 عام تقريبًا.





RUSSIAN 



Героическая сага о доблести (Такшак - спаситель)

Такшака, первый индуистский воин, ответивший на «джихад» словом «джихад».
Мухаммад бин Касим вторгся в Индию в 712 году нашей эры.
Он был чрезвычайно жестоким и деспотичным.
Он не оставил в живых ни одного юношу в своем нападении.
8-летний мальчик охраняет эту резню в Касиме
Смотрел молча. Он главный герой этой истории.
Отец Такшака Синдху Нареш был солдатом короля Дахира.
Он добрался до Веерагати, сражаясь с армией Касима.
После смерти Раджи Дахира арабская армия во время грабежа достигла села Такшак, в селе царила паника.
Женщин начали грабить из домов из-за чести и достоинства вытаскивать из домов.
Из-за страха все кричали в доме Такшака. Две сестры Такшака дрожали от страха.
 Мать Такшака понимала все ситуации. Несколько мгновений он смотрел на своих троих детей.
Они обнялись и заплакали.
В следующий же момент кшатрани обезглавил двух дочерей мечом.
Его мать посмотрела на Такшака и прижала меч к его груди.
Восьмилетний мальчик наблюдал за происшествием «Такшак».
Невинный мальчик вышел из черного хода своего дома и побежал в сторону полей.
И со временем росла.
Такшак отправился к королю Каннауджа Нагабхатте. Ему тогда было 25 лет.
Он записался в армию Нагабхатты.
Благодаря своей мудрости он в кратчайшие сроки стал телохранителем короля.
На лице Такшака никогда не было ни счастья, ни печали.
Его глаза всегда были красными от гнева. Сказки о его могуществе рассказывали в армии.
Такшак был достаточно храбрым, чтобы разрезать голову слона ударом меча.
Арабская армия, правящая Синдху, много раз вторгалась в Каннаудж, но всегда храбрая армия Нагабхатты побеждала их в битве, и они бежали. Следуя вечным правилам войны, армия короля Нагабхатты не преследовала этих беглых джихадистов.
По этой причине они продолжали атаковать Каннаудж снова и снова.
И снова по приказу арабского халифа большая армия Инда напала на Каннаудж.
Когда стало известно об этой новости, Раджа Нагабхатта из Каннауджа созвал собрание своих генералов.

Все высказывали свои взгляды.
Тем временем защитник органов Махараджи встал.
Он сказал, Махарадж, мы должны дать врагу язык на его языке.
На мгновение Нагбхат посмотрел на Такшака,
Потом сказал, что открыто скажу то, что хотят сказать охранники.
Такшак сказал Махарадже Нагабхатте, что арабские солдаты - это люди с менталитетом Маха Барбара, кровожадным, тираническим и джихадистским. Воевать с ними по вечным правилам было бы несправедливо по отношению к их подданным.
Они должны давать язык на своем языке.
Махараджа сказал, но как мы можем оставить религию и приличия «Такшак»?
Такшак сказал, что за достоинством и религией следуют те, кто понимает важность достоинства и религии. Религия этих демонов - убийство и изнасилование. Войну можно выиграть, обращаясь с ними одинаково.
У короля только одна религия - защита подданных. Раджан: Вы помните войну Девала и Мултана. Мухаммад бин Касим выиграл войну, победил Дахира и после этого истязал подданных.
Если мы проиграем, мы будем так же относиться к нашим женщинам и детям.
Махарадж: Вы знаете, как индийских женщин продавали на открытом рынке после поражения Раджи Дахира. Он был поглощен как объект.
Махараджа увидел, что все командиры, присутствовавшие на встрече, согласились с речью Такшаки.
Махараджа Нагабхатта вместе с Такшаком отправился в секретную комнату и провел встречу с детективами.
 Было решено вести войну под руководством Такшака. На следующий день две армии были размещены на границе Каннауй. Была надежда, что следующее утро станет свидетелем ожесточенной битвы.
Прошла половина ночи. Арабская армия спала в своем лагере.
Внезапно четверть армии во главе с такшарами напала на арабских солдат.
К тому времени, когда арабские солдаты выздоровели, тысячи арабских солдат были убиты армией гвардейцев, как редис-морковь. Не ожидалось, что арабские солдаты будут вести ночную войну с каким-либо индуистским правителем. Четверть арабских войск была убита еще до рассвета. Остальная армия бежала.
Король Нагабхатта стоял с остальной частью своей армии на пути, через который бежала арабская армия. Он убил всех арабских солдат. Не осталось ни одного солдата. После окончания войны король Нагабхатта начал искать Вира Такшака.
Вирагати, героический страж, уже был схвачен. Только он убил тысячи джихадистов.
Король Нагабхат построил великолепную статую Вира Такшака.
 Статуя этого храброго Такшаки до сих пор существует в Каннаудже.
Эта война произошла в 733 году нашей эры. После этого ни один другой захватчик из Аравии почти 300 лет не осмеливался атаковать.



DUTCH

Heroïsche saga van moed (Takshak is een redder)

Takshaka, de eerste hindoeïstische strijder die ‘Jihad’ beantwoordt met ‘Jihad’
Mohammed bin Qasim viel India binnen in 712 na Christus.
Hij was buitengewoon wreed en tiranniek.
Bij zijn aanval heeft hij geen enkele jongere in leven gelaten.
8-jarige jongen bewaakt dit bloedbad van Qasim
Was stilletjes aan het kijken. Hij is de hoofdpersoon van dit verhaal.
Takshak's vader Sindhu Naresh was een soldaat van koning Dahir.
Hij bereikte Veeragati terwijl hij vocht met het leger van Kasim.
Na de dood van Raja Dahir bereikte het Arabische leger al plunderend het dorp Takshak, er was paniek in het dorp.
De vrouwen werden uit huizen geplunderd vanwege de eer en waardigheid om uit hun huizen te worden gesleurd.
Uit angst schreeuwde iedereen naar het huis van Takshak. Takshaks twee zussen beefden van angst.
 Takshaks moeder had alle situaties begrepen. Hij keek even naar zijn drie kinderen.
Ze omhelsden elkaar en huilden.
Het volgende moment onthoofden de Kshatrani de twee dochters met een zwaard.
Zijn moeder keek Takshak aan en nam het zwaard in zijn borst.
De achtjarige jongen keek naar het incident "Takshak".
De onschuldige jongen kwam uit de achterdeur van zijn huis en rende naar de velden.
En werd in de loop van de tijd groter.
Takshak dwaalde naar Kannauj's koning "Nagabhatta". Hij was toen 25 jaar oud.
Hij meldde zich bij het leger van Nagabhatta.
Dankzij zijn wijsheidskracht werd hij binnen de kortste keren de lijfwacht van de koning.
Takshaks gezicht kon nooit geluk of verdriet zien.
Zijn ogen waren altijd rood van woede. In het leger werden verhalen over zijn macht verteld.
Takshak was dapper genoeg om met een zwaardsteek in het hoofd van een olifant te snijden.
Het Arabische leger dat Sindhu regeerde, was Kannauj vele malen binnengevallen, maar altijd versloeg het dappere leger van Nagabhatta hen in de strijd en ze ontsnapten. Volgens de eeuwige oorlogsregels zette het leger van koning Nagabhatta deze weggelopen jihadisten niet achterna.
Om deze reden bleven ze Kannauj keer op keer aanvallen.
Opnieuw kwam er op bevel van de Arabische Khalifa een groot leger van Indus om Kannauj aan te vallen.
Toen dit nieuws te weten kwam, riep Raja Nagabhatta van Kannauj een vergadering van zijn generaals bijeen.

Iedereen gaf zijn mening.
Ondertussen stond de orgelbeschermer van de maharadja op.
Hij zei: Maharaj, we moeten de vijand taal in zijn taal geven.
Even keek Nagbhat naar Takshak,
Toen zei dat openlijk zeggen wat de bewakers willen zeggen.
Takshak vertelde Maharaja Nagabhatta dat Arabische soldaten mensen van Maha Barbar zijn, bloeddorstige, tirannieke, jihadistische mentaliteit. Met hen vechten volgens de eeuwige regels zou een onrechtvaardigheid zijn voor hun onderdanen.
Ze moeten taal in hun taal geven.
De Maharaja zei, maar hoe kunnen we religie en decorum "Takshak" verlaten.
Takshak zei dat waardigheid en religie worden gevolgd door degenen die het belang van waardigheid en religie begrijpen. De religie van deze demonen is moord en verkrachting. Oorlog kan worden gewonnen door ze op dezelfde manier te behandelen.
De koning heeft maar één religie: bescherming van de onderdanen. Rajan: Je herinnert je de oorlog van Deval en Multan nog. Muhammad bin Qasim won de oorlog, versloeg Dahir en martelde daarna de onderdanen.
Als we worden verslagen, zullen we onze vrouwen en kinderen op dezelfde manier behandelen.
Maharaj: Je weet hoe Indiase vrouwen op de open markt werden verkocht na de nederlaag van Raja Dahir. Hij werd als object verteerd.
De maharadja zag dat alle commandanten die aanwezig waren in de bijeenkomst het eens waren met het gesprek van Takshaka.
Maharaja Nagabhatta begaf zich met Takshak naar de geheime kamer en hield een ontmoeting met de rechercheurs.
 Er werd besloten om de oorlog te voeren onder leiding van Takshak. De volgende dag werden de twee legers aan de grens van Kannauj gelegerd. Gehoopt werd dat de volgende ochtend getuige zou zijn van een felle strijd.
De halve nacht was verstreken. Het Arabische leger sliep in zijn kamp.
Plots stortte een kwart van het leger onder leiding van de Takshars in op de Arabische soldaten.
Tegen de tijd dat de Arabische soldaten herstelden, waren duizenden Arabische soldaten als radijswortelen door het leger van bewakers gedood. Van Arabische soldaten werd niet verwacht dat ze een nachtoorlog zouden voeren met een hindoeïstische heerser. Een kwart van de Arabische troepen was al voor zonsopgang gedood. De rest van het leger vluchtte.
Koning Nagabhatta stond met de rest van zijn leger op de weg waarlangs het Arabische leger vluchtte. Hij heeft alle Arabische soldaten vermoord. Er was geen enkele soldaat meer over. Na het einde van de oorlog ging koning Nagabhatta op zoek naar Veer Takshak.
Veeragati, de heroïsche bewaker, was al bereikt. Hij alleen heeft duizenden jihadisten ter dood gebracht.
Koning Nagabhat bouwde een prachtig standbeeld van Veer Takshak.
 Het standbeeld van die dappere Takshaka bestaat nog steeds in Kannauj.
Deze oorlog vond plaats in 733 na Christus. Daarna durfde geen enkele andere indringer uit Arabië aan te vallen gedurende bijna 300 jaar.



PORTUGUESE

Saga heróica de valor (Takshak é um salvador)

Takshaka, o primeiro guerreiro hindu a responder "Jihad" com "Jihad"
Muhammad bin Qasim invadiu a Índia em 712 DC.
Ele era extremamente cruel e tirânico.
Ele não deixou um único jovem vivo em seu ataque.
Menino de 8 anos de idade guarda este massacre de Qasim
Estava assistindo em silêncio. Ele é o personagem principal desta história.
O pai de Takshak, Sindhu Naresh, era um soldado do rei Dahir.
Ele chegou a Veeragati enquanto lutava com o exército de Kasim.
Após a morte de Raja Dahir, o exército árabe alcançou a vila de Takshak durante a pilhagem, houve pânico na vila.
As mulheres começaram a ser saqueadas de suas casas pela honra e dignidade de serem arrastadas para fora de suas casas.
Devido ao medo, todos gritaram na casa de Takshak. As duas irmãs de Takshak tremeram de medo.
 A mãe de Takshak havia entendido todas as situações. Ele olhou para seus três filhos por alguns momentos.
Eles se abraçaram e choraram.
No momento seguinte, o Kshatrani decapitou as duas filhas com uma espada.
Sua mãe olhou para Takshak e levou a espada em seu peito.
O menino de oito anos estava assistindo ao incidente "Takshak".
O menino inocente saiu pela porta dos fundos de sua casa e correu para o campo.
E cresceu com o tempo.
Takshak vagou até o rei de Kannauj, "Nagabhatta". Ele tinha 25 anos na época.
Ele se alistou no exército de Nagabhatta.
Devido ao seu poder de sabedoria, ele se tornou o guarda-costas do rei em nenhum momento.
O rosto de Takshak nunca poderia ver felicidade ou tristeza.
Seus olhos estavam sempre vermelhos de raiva. Histórias de seu poder foram narradas no exército.
Takshak foi corajoso o suficiente para cortar a cabeça de um elefante com uma punhalada de espada.
O exército árabe governando Sindhu invadiu Kannauj muitas vezes, mas sempre o bravo exército de Nagabhatta os derrotou em batalha e eles escaparam. Seguindo as regras eternas da guerra, o exército do rei Nagabhatta não perseguiu esses jihadistas em fuga.
Por esta razão, eles costumavam continuar atacando Kannauj novamente e novamente.
Mais uma vez, com as ordens do árabe Khalifa, um grande exército do Indo veio atacar Kannauj.
Quando essa notícia veio a saber, Raja Nagabhatta de Kannauj convocou uma reunião de seus generais.

Todos estavam expressando suas opiniões.
Nesse ínterim, o protetor de órgão do Maharaja se levantou.
Ele disse, Maharaj, temos que dar ao inimigo a língua em sua língua.
Por um momento Nagbhat olhou para Takshak,
Então disse que diga abertamente o que os guardas querem dizer.
Takshak disse a Maharaja Nagabhatta que os soldados árabes são pessoas de Maha Barbar, sanguinários, tirânicos e com mentalidade jihadista. Lutar com eles de acordo com as regras eternas seria uma injustiça para seus súditos.
Eles têm que dar a linguagem em seu idioma.
O Maharaja disse, mas como podemos deixar a religião e o decoro "Takshak".
Takshak disse que dignidade e religião são seguidas por aqueles que entendem a importância da dignidade e da religião. A religião desses demônios é assassinato e estupro. A guerra pode ser vencida tratando-os da mesma maneira.
O rei tem apenas uma religião - proteção dos súditos. Rajan: Você se lembra da guerra de Deval e Multan. Muhammad bin Qasim ganhou a guerra, derrotou Dahir e torturou os súditos depois disso.
Se formos derrotados, trataremos nossas mulheres e crianças da mesma maneira.
Maharaj: Você sabe como as mulheres indianas foram vendidas no mercado aberto após a derrota do Raja Dahir. Ele foi consumido como um objeto.
O Maharaja viu que todos os comandantes presentes na reunião concordaram com o discurso de Takshaka.
Maharaja Nagabhatta foi para a câmara secreta com Takshak e teve uma reunião com os detetives.
 Foi decidido lutar na guerra sob a liderança de Takshak. No dia seguinte, os dois exércitos estavam estacionados na fronteira de Kannauj. Esperava-se que na manhã seguinte testemunhasse uma batalha feroz.
Metade da noite havia passado. O exército árabe estava dormindo em seu acampamento.
De repente, um quarto do exército liderado pelos Takshars desabou sobre os soldados árabes.
Quando os soldados árabes se recuperaram, milhares de soldados árabes foram mortos pelo exército de guardas como cenouras de rabanete. Não se esperava que os soldados árabes travassem uma guerra noturna com nenhum governante hindu. Um quarto das tropas árabes já havia sido morto antes do amanhecer. O resto do exército fugiu.
O rei Nagabhatta estava com o resto de seu exército no caminho pelo qual o exército árabe fugiu. Ele matou todos os soldados árabes. Não sobrou um único soldado. Após o fim da guerra, o Rei Nagabhatta começou a procurar Veer Takshak.
Veeragati, o guarda heróico, já havia sido alcançado. Ele sozinho matou milhares de jihadistas.
O Rei Nagabhat construiu uma estátua magnífica de Veer Takshak.
 A estátua daquele bravo Takshaka ainda existe em Kannauj.
Esta guerra ocorreu em 733 DC. Depois disso, nenhum outro invasor da Arábia ousou atacar por quase 300 anos.




GREEK


Ηρωικό έπος του θάρρος (Ο Ταξσάκ είναι σωτήρας)

Ο Ταξσάκα, ο πρώτος Ινδουιστής πολεμιστής που απάντησε στο "Τζιχάντ" με το "Τζιχάντ"
Ο Μωάμεθ μπιν Κασμί εισέβαλε στην Ινδία το 712 μ.Χ.
Ήταν εξαιρετικά σκληρός και τυραννικός.
Δεν άφησε ούτε έναν νεαρό ζωντανό στην επίθεσή του.
Το 8χρονο αγόρι φρουρεί αυτήν τη σφαγή του Κασμάμ
Έβλεπε σιωπηλά. Είναι ο κύριος χαρακτήρας αυτής της ιστορίας.
Ο πατέρας του Ταξσάκ Σιντούου Νάρες ήταν στρατιώτης του Βασιλιά Νταχίρ.
Έφτασε στο Veeragati ενώ πολεμούσε με τον στρατό του Kasim.
Μετά το θάνατο του Raja Dahir, ο αραβικός στρατός έφτασε στο χωριό Takshak ενώ λεηλάτησε, υπήρχε πανικός στο χωριό.
Οι γυναίκες άρχισαν να λεηλατούνται από τα σπίτια λόγω της τιμής και της αξιοπρέπειας που σέρνονται έξω από τα σπίτια τους.
Λόγω του φόβου, όλοι φώναξαν στο σπίτι του Ταξσάκ. Οι δύο αδερφές του Ταξσάκι έτρεμαν από φόβο.
 Η μητέρα του Ταξσάκ είχε καταλάβει όλες τις καταστάσεις. Κοίταξε τα τρία του παιδιά για λίγα λεπτά.
Αγκάλιασαν και έκλαψαν.
Την επόμενη στιγμή η Kshatrani αποκεφαλίζει τις δύο κόρες με ένα σπαθί.
Η μητέρα του κοίταξε τον Ταξσάκ και πήρε το σπαθί στο στήθος του.
Το οκτάχρονο αγόρι παρακολουθούσε το περιστατικό "Takshak".
Το αθώο αγόρι βγήκε από την πίσω πόρτα του σπιτιού του και έτρεξε προς τα χωράφια.
Και μεγάλωσε με την πάροδο του χρόνου.
Ο Takshak περιπλανήθηκε στον βασιλιά του Kannauj "Nagabhatta". Ήταν 25 ετών εκείνη την εποχή.
Στρατεύτηκε στο στρατό της Ναγκαμπάττα.
Λόγω της σοφικής του δύναμης, έγινε σύντομα ο σωματοφύλακας του βασιλιά.
Το πρόσωπο του Ταξσάκ δεν μπορούσε ποτέ να δει την ευτυχία ή τη θλίψη.
Τα μάτια του ήταν πάντα κόκκινα με θυμό. Οι ιστορίες της δύναμης του διηγήθηκαν στο στρατό.
Ο Ταξσάκ ήταν αρκετά γενναίος για να κόψει το κεφάλι ενός ελέφαντα με ένα ξίφος.
Ο αραβικός στρατός που κυβερνά το Σιντού είχε εισβάλει πολλές φορές στο Κανναόι, αλλά πάντα ο γενναίος στρατός της Ναγκαμπάττα τους νίκησε στη μάχη και διέφυγαν. Ακολουθώντας τους αιώνους κανόνες του πολέμου, ο στρατός του Βασιλιά Ναγκαμπάττα δεν επιδίωξε αυτούς τους τζιχαντιστές.
Για αυτό το λόγο, συνέχιζαν να επιτίθενται ξανά και ξανά στο Kannauj.
Για άλλη μια φορά, με τις εντολές του Αραβικού Χαλίφα, ένας μεγάλος στρατός του Ινδού ήρθε να επιτεθεί στο Κανναόι.
Όταν έγινε γνωστή αυτή η είδηση, ο Raja Nagabhatta του Kannauj κάλεσε μια συνάντηση των στρατηγών του.

Όλοι εξέφραζαν τις απόψεις τους.
Εν τω μεταξύ, ο προστάτης οργάνων του Maharaja σηκώθηκε.
Είπε, Μαχαράζ, πρέπει να δώσουμε τη γλώσσα του εχθρού στη γλώσσα του.
Για μια στιγμή ο Νάγκμπατ κοίταξε τον Ταξσάκ,
Τότε είπε ότι λένε ανοιχτά τι θέλουν να πουν οι φρουροί.
Ο Ταξσάκ είπε στη Μαχαράγια Ναγκαμπάττα ότι οι Άραβες στρατιώτες είναι άνθρωποι της Μάχας Μπαρμπάρ, αιμοδιψής, τυραννική, τζιχάντ νοοτροπία. Το να πολεμήσουν μαζί τους σύμφωνα με τους αιώνιους κανόνες θα ήταν αδικία για τους υπηκόους τους.
Πρέπει να δώσουν γλώσσα στη γλώσσα τους.
Ο Μαχαράτζα είπε, αλλά πώς μπορούμε να αφήσουμε τη θρησκεία και το ντεκόρ "Ταξσάκ".
Ο Ταξσάκ είπε ότι η αξιοπρέπεια και η θρησκεία ακολουθούν εκείνοι που κατανοούν τη σημασία της αξιοπρέπειας και της θρησκείας. Η θρησκεία αυτών των δαιμόνων είναι ο φόνος και ο βιασμός. Ο πόλεμος μπορεί να κερδηθεί αντιμετωπίζοντας τους με τον ίδιο τρόπο.
Ο βασιλιάς έχει μόνο μία θρησκεία - προστασία των υπηκόων. Rajan: Θυμάσαι τον πόλεμο του Deval και του Multan. Ο Μωάμεθ μπιν Κασμίμ κέρδισε τον πόλεμο, νίκησε τον Νταχίρ και στη συνέχεια βασάνισε τα θέματα μετά από αυτό.
Εάν νικήσουμε, θα αντιμετωπίσουμε τις γυναίκες και τα παιδιά μας με τον ίδιο τρόπο.
Μαχαράζ: Ξέρετε πώς οι Ινδικές γυναίκες πουλήθηκαν στην ελεύθερη αγορά μετά την ήττα του Ραχάχ Νταχίρ. Καταναλώθηκε ως αντικείμενο.
Οι Μαχαραγιά είδαν ότι όλοι οι διοικητές που ήταν παρόντες στη συνάντηση συμφώνησαν με τη συζήτηση του Ταξκάκα.
Η Μαχαραγιά Ναγκαμπάττα προχώρησε στο μυστικό θάλαμο με τον Ταξσάκ και πραγματοποίησε συνάντηση με τους ντετέκτιβ.
 Αποφασίστηκε να διεξαχθεί ο πόλεμος υπό την ηγεσία του Ταξσάκ. Την επόμενη μέρα οι δύο στρατοί τοποθετήθηκαν στα σύνορα του Kannauj. Ελπίζαμε ότι το επόμενο πρωί θα γινόταν μια έντονη μάχη.
Η μισή νύχτα είχε περάσει. Ο αραβικός στρατός κοιμόταν στο στρατόπεδο του.
Ξαφνικά, το ένα τέταρτο του στρατού με επικεφαλής τους Ταξάρους κατέστρεψε τους Άραβες στρατιώτες.
Μέχρι τη στιγμή που οι Άραβες στρατιώτες ανέκαμψαν, χιλιάδες Άραβες στρατιώτες είχαν σκοτωθεί από το στρατό φρουρών σαν καρότα ραπανάκι. Οι Άραβες στρατιώτες δεν αναμενόταν να έχουν νυχτερινό πόλεμο με οποιονδήποτε Ινδουιστικό κυβερνήτη. Το ένα τέταρτο των αραβικών στρατευμάτων είχαν ήδη σκοτωθεί πριν από την αυγή. Ο υπόλοιπος στρατός έφυγε.
Ο Βασιλιάς Ναγκαμπάττα στεκόταν με τον υπόλοιπο στρατό του στον δρόμο που διέφυγε ο αραβικός στρατός. Σκότωσε όλους τους Αραβούς στρατιώτες. Δεν έμεινε ούτε ένας στρατιώτης. Μετά το τέλος του πολέμου, ο Βασιλιάς Ναγκαμπάττα άρχισε να ψάχνει τον Βέερ Ταξσάκ.
Το Veeragati, ο ηρωικός φύλακας, είχε ήδη επιτευχθεί. Μόνος του σκότωσε χιλιάδες τζιχαντιστές.
Ο Βασιλιάς Ναγκάμπατ έχτισε ένα υπέροχο άγαλμα του Βέερ Ταξσάκ.
 Το άγαλμα αυτού του γενναίου Ταξκάκα εξακολουθεί να υπάρχει στο Kannauj.
Αυτός ο πόλεμος πραγματοποιήθηκε το 733 μ.Χ. Μετά από αυτό, κανένας άλλος εισβολέας από την Αραβία δεν τόλμησε να επιτεθεί για σχεδόν 300 χρόνια.



ROMANIAN 


Saga eroică a valorii (Takshak este un salvator)

Takshaka, primul războinic hindus care a răspuns „Jihad” cu „Jihad”
Muhammad bin Qasim a invadat India în 712 d.Hr.
Era extrem de crud și tiranic.
Nu a lăsat în viață niciun tânăr în atac.
Un băiat de 8 ani păzește acest masacru din Qasim
Privea în tăcere. El este personajul principal al acestei povești.
Sindhu Naresh, tatăl lui Takshak, era soldat al regelui Dahir.
A ajuns la Veeragati în timp ce lupta cu armata lui Kasim.
După moartea lui Raja Dahir, armata arabă a ajuns în satul Takshak în timp ce jefuia, a existat o panică în sat.
Femeile au început să fie jefuite din case de onoarea și demnitatea de a fi târâte din casele lor.
Din cauza fricii, toată lumea a strigat la casa lui Takshak. Cele două surori ale lui Takshak tremurau de frică.
 Mama lui Takshak înțelesese toate situațiile. Se uită la cei trei copii ai săi câteva clipe.
S-au îmbrățișat și au plâns.
În clipa următoare Kshatrani le-a decapitat pe cele două fiice cu o sabie.
Mama sa se uită la Takshak și îi luă sabia în piept.
Băiatul de opt ani urmărea incidentul „Takshak”.
Băiatul nevinovat a ieșit pe ușa din spate a casei sale și a fugit spre câmpuri.
Și a crescut în timp.
Takshak a rătăcit la regele lui Kannauj „Nagabhatta”. Pe atunci avea 25 de ani.
S-a înrolat în armata lui Nagabhatta.
Datorită puterii sale de înțelepciune, a devenit garda de corp a regelui în cel mai scurt timp.
Chipul lui Takshak nu putea vedea niciodată fericirea sau tristețea.
Ochii lui erau întotdeauna roșii de furie. Poveștile puterii sale au fost povestite în armată.
Takshak a fost suficient de curajos încât să-i taie capul unui elefant cu o lovitură de sabie.
Armata arabă care conducea Sindhu invadase de multe ori Kannauj, dar întotdeauna brava armată din Nagabhatta i-a învins în luptă și au scăpat. În urma regulilor veșnice ale războiului, armata regelui Nagabhatta nu a urmărit aceste jihadi fugari.
Din acest motiv, obișnuiau să-l atace mereu pe Kannauj.
Încă o dată, cu ordinele arabei Khalifa, o armată mare din Indus a venit să atace Kannauj.
Când s-a aflat această veste, Raja Nagabhatta din Kannauj a convocat o întâlnire a generalilor săi.

Toată lumea își exprima opiniile.
Între timp, protectorul de organ al Maharaja s-a ridicat.
El a spus: Maharaj, trebuie să dăm limba inamicului în limba lui.
Pentru o clipă, Nagbhat se uită la Takshak,
Apoi a spus că spune în mod deschis ce vor să spună gardienii.
Takshak i-a spus lui Maharaja Nagabhatta că soldații arabi sunt oameni ai lui Maha Barbar, sângeroși, tiranici, cu mentalitate jihadi. Să lupți cu ei conform regulilor eterne ar fi o nedreptate pentru supușii lor.
Trebuie să dea limba în limba lor.
Maharaja a spus, dar cum putem lăsa religia și decorul „Takshak”.
Takshak a spus că demnitatea și religia sunt urmate de cei care înțeleg importanța demnității și a religiei. Religia acestor demoni este crima și violul. Războiul poate fi câștigat tratându-i în același mod.
Regele are o singură religie - protecția supușilor. Rajan: Îți amintești războiul lui Deval și Multan. Muhammad bin Qasim a câștigat războiul, l-a învins pe Dahir și apoi a torturat subiecții după aceea.
Dacă suntem învinși, ne vom trata femeile și copiii în același mod.
Maharaj: Știi cum au fost vândute femeile indiene pe piața liberă după înfrângerea Raja Dahir. A fost consumat ca obiect.
Maharaja a văzut că toți comandanții prezenți la ședință au fost de acord cu discuția lui Takshaka.
Maharaja Nagabhatta a mers în camera secretă cu Takshak și a ținut o întâlnire cu detectivii.
 S-a decis să se ducă războiul sub conducerea lui Takshak. A doua zi cele două armate erau staționate la granița Kannauj. S-a sperat că a doua zi dimineață va asista la o luptă acerbă.
Trecuse jumătate din noapte. Armata arabă dormea ​​în tabăra sa.
Dintr-o dată, un sfert din armata condusă de Takshars a doborât soldații arabi.
Când soldații arabi și-au revenit, mii de soldați arabi fuseseră uciși de armata de gardieni ca morcovii de ridiche. Nu se aștepta ca soldații arabi să aibă un război de noapte cu vreun conducător hindus. Un sfert din trupele arabe fuseseră deja uciși înainte de zori. Restul armatei a fugit.
Regele Nagabhatta stătea cu restul armatei sale pe drumul prin care fugea armata arabă. A ucis toți soldații arabi. Nu a rămas niciun soldat. După încheierea războiului, regele Nagabhatta a început să îl caute pe Veer Takshak.
Veeragati, garda eroică, fusese deja atinsă. El singur a ucis mii de jihadi.
Regele Nagabhat a construit o statuie magnifică a lui Veer Takshak.
 Statuia acelui curajos Takshaka există încă în Kannauj.
Acest război a avut loc în 733 d.Hr. După aceea, niciun alt invadator din Arabia nu a îndrăznit să atace aproape 300 de ani.



MALAYALAM

വീരശൂര വീര്യം (തക്ഷക് ഒരു രക്ഷകനാണ്)

"ജിഹാദ്" ഉപയോഗിച്ച് "ജിഹാദ്" എന്ന് മറുപടി നൽകിയ ആദ്യത്തെ ഹിന്ദു യോദ്ധാവ് തക്ഷക
എ ഡി 712 ൽ മുഹമ്മദ് ബിൻ കാസിം ഇന്ത്യ ആക്രമിച്ചു.
അവൻ അങ്ങേയറ്റം ക്രൂരനും സ്വേച്ഛാധിപതിയും ആയിരുന്നു.
ആക്രമണത്തിൽ ഒരു യുവാവിനെയും അദ്ദേഹം ജീവനോടെ വിട്ടില്ല.
കാസിമിന്റെ ഈ കൂട്ടക്കൊലയ്ക്ക് 8 വയസ്സുള്ള ആൺകുട്ടി കാവൽ നിൽക്കുന്നു
നിശബ്ദമായി നിരീക്ഷിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു. ഈ കഥയിലെ പ്രധാന കഥാപാത്രം അദ്ദേഹമാണ്.
തക്ഷക്കിന്റെ പിതാവ് സിന്ധു നരേഷ് ദാഹിർ രാജാവിന്റെ സൈനികനായിരുന്നു.
കാസിമിന്റെ സൈന്യവുമായി യുദ്ധം ചെയ്യുന്നതിനിടെയാണ് അദ്ദേഹം വീരഗതിയിലെത്തിയത്.
രാജാ ദാഹിറിന്റെ മരണശേഷം അറബ് സൈന്യം കൊള്ളയടിക്കുന്നതിനിടെ തക്ഷക് ഗ്രാമത്തിലെത്തി, ഗ്രാമത്തിൽ പരിഭ്രാന്തി ഉണ്ടായിരുന്നു.
വീടുകളിൽ നിന്ന് വലിച്ചിഴക്കപ്പെടുന്നതിന്റെ ബഹുമാനവും അന്തസ്സും മൂലം സ്ത്രീകളെ വീടുകളിൽ നിന്ന് കൊള്ളയടിക്കാൻ തുടങ്ങി.
ഭയം കാരണം എല്ലാവരും തക്ഷക്കിന്റെ വീട്ടിൽ അലറി. തക്ഷക്കിന്റെ രണ്ട് സഹോദരിമാർ പേടിച്ചു വിറച്ചു.
 തക്ഷക്കിന്റെ അമ്മ എല്ലാ സാഹചര്യങ്ങളും മനസ്സിലാക്കിയിരുന്നു. അവൻ തന്റെ മൂന്ന് മക്കളെ കുറച്ച് നിമിഷങ്ങൾ നോക്കി.
അവർ ആലിംഗനം ചെയ്തു കരഞ്ഞു.
അടുത്ത നിമിഷം ക്ഷത്രാനി രണ്ട് പെൺമക്കളെയും വാളുകൊണ്ട് ശിരഛേദം ചെയ്തു.
അമ്മ തക്ഷക്കിനെ നോക്കി വാൾ നെഞ്ചിൽ എടുത്തു.
"തക്ഷക്" എന്ന സംഭവം എട്ടുവയസ്സുകാരൻ നിരീക്ഷിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു.
നിരപരാധിയായ ആൺകുട്ടി വീടിന്റെ പിൻവാതിലിൽ നിന്ന് പുറത്തുവന്ന് വയലുകളിലേക്ക് ഓടി.
കാലക്രമേണ വലുതായി.
തക്ഷക് കണ്ണൗജിന്റെ രാജാവായ "നാഗഭട്ട" യിലേക്ക് അലഞ്ഞു. അന്ന് അദ്ദേഹത്തിന് 25 വയസ്സായിരുന്നു.
അദ്ദേഹം നാഗഭട്ടയുടെ സൈന്യത്തിൽ ചേർന്നു.
ജ്ഞാനശക്തി നിമിത്തം അദ്ദേഹം രാജാവിന്റെ അംഗരക്ഷകനായി.
തക്ഷക്കിന്റെ മുഖത്തിന് ഒരിക്കലും സന്തോഷമോ സങ്കടമോ കാണാൻ കഴിഞ്ഞില്ല.
അവന്റെ കണ്ണുകൾ എപ്പോഴും കോപത്താൽ ചുവന്നിരുന്നു. അവന്റെ ശക്തിയുടെ കഥകൾ സൈന്യത്തിൽ വിവരിക്കുന്നു.
ആനയുടെ തല വാളുകൊണ്ട് കുത്താൻ തക്ഷക്ക് ധൈര്യമുണ്ടായിരുന്നു.
സിന്ധു ഭരിക്കുന്ന അറബ് സൈന്യം കണ്ണൗജിൽ പലതവണ ആക്രമണം നടത്തിയിരുന്നുവെങ്കിലും നാഗഭട്ടയുടെ ധീര സൈന്യം യുദ്ധത്തിൽ അവരെ പരാജയപ്പെടുത്തി അവർ രക്ഷപ്പെട്ടു. നിത്യമായ യുദ്ധനിയമങ്ങൾ പിന്തുടർന്ന്, നാഗഭട്ട രാജാവിന്റെ സൈന്യം ഈ ഒളിച്ചോടിയ ജിഹാദികളെ പിന്തുടർന്നില്ല.
ഇക്കാരണത്താൽ, അവർ കണ്ണൗജിനെ വീണ്ടും വീണ്ടും ആക്രമിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു.
വീണ്ടും, അറബ് ഖലീഫയുടെ ഉത്തരവോടെ, സിന്ധൂസിലെ ഒരു വലിയ സൈന്യം കണ്ണൗജിനെ ആക്രമിക്കാൻ എത്തി.
ഈ വാർത്ത അറിഞ്ഞപ്പോൾ കണ്ണൗജിലെ രാജ നാഗഭട്ട തന്റെ ജനറലുകളുടെ ഒരു യോഗം വിളിച്ചു.

എല്ലാവരും അവരുടെ അഭിപ്രായങ്ങൾ പ്രകടിപ്പിക്കുകയായിരുന്നു.
ഇതിനിടയിൽ മഹാരാജാവിന്റെ അവയവ സംരക്ഷകൻ എഴുന്നേറ്റുനിന്നു.
അദ്ദേഹം പറഞ്ഞു, മഹാരാജ്, ശത്രു ഭാഷ അദ്ദേഹത്തിന്റെ ഭാഷയിൽ നൽകണം.
ഒരു നിമിഷം നാഗഭത് തക്ഷക്കിനെ നോക്കി,
കാവൽക്കാർ എന്താണ് പറയാൻ ആഗ്രഹിക്കുന്നതെന്ന് പരസ്യമായി പറയുക.
അറബ് പട്ടാളക്കാർ മഹാ ബാർബറിലെ ആളുകൾ, രക്തദാഹികൾ, സ്വേച്ഛാധിപതികൾ, ജിഹാദി മാനസികാവസ്ഥ എന്നിവരാണെന്ന് തക്ഷക് മഹാരാജ നാഗഭട്ടയോട് പറഞ്ഞു. നിത്യനിയമങ്ങൾ അനുസരിച്ച് അവരുമായി യുദ്ധം ചെയ്യുന്നത് അവരുടെ പ്രജകൾക്ക് അനീതിയാണ്.
അവർക്ക് അവരുടെ ഭാഷയിൽ ഭാഷ നൽകണം.
മഹാരാജാവ് പറഞ്ഞു, എന്നാൽ നമുക്ക് എങ്ങനെ മതവും അലങ്കാരവും ഉപേക്ഷിക്കാം "തക്ഷക്".
അന്തസ്സിന്റെയും മതത്തിന്റെയും പ്രാധാന്യം മനസ്സിലാക്കുന്നവരാണ് അന്തസ്സും മതവും പിന്തുടരുന്നതെന്ന് തക്ഷക് പറഞ്ഞു. ഈ അസുരന്മാരുടെ മതം കൊലപാതകവും ബലാത്സംഗവുമാണ്. അവരോട് അതേ രീതിയിൽ പെരുമാറി യുദ്ധം ജയിക്കാനാകും.
രാജാവിന് ഒരു മതമേയുള്ളൂ - പ്രജകളുടെ സംരക്ഷണം. രാജൻ: ദേവലിന്റെയും മുൾട്ടാന്റെയും യുദ്ധം നിങ്ങൾ ഓർക്കുന്നു. മുഹമ്മദ് ബിൻ കാസിം യുദ്ധം ജയിച്ചു, ദാഹിറിനെ പരാജയപ്പെടുത്തി, അതിനുശേഷം പ്രജകളെ പീഡിപ്പിച്ചു.
നാം പരാജയപ്പെട്ടാൽ, നമ്മുടെ സ്ത്രീകളോടും കുട്ടികളോടും ഞങ്ങൾ ഒരേ രീതിയിൽ പെരുമാറും.
മഹാരാജ്: രാജാ ദാഹിറിന്റെ പരാജയത്തിന് ശേഷം ഇന്ത്യൻ സ്ത്രീകളെ ഓപ്പൺ മാർക്കറ്റിൽ വിറ്റത് എങ്ങനെയെന്ന് നിങ്ങൾക്കറിയാം. അവനെ ഒരു വസ്തുവായി ഉപയോഗിച്ചു.
യോഗത്തിൽ പങ്കെടുത്ത എല്ലാ കമാൻഡർമാരും തക്ഷകയുടെ പ്രസംഗത്തോട് യോജിക്കുന്നതായി മഹാരാജാവ് കണ്ടു.
മഹാരാജ നാഗഭട്ട തക്ഷക്കിനൊപ്പം രഹസ്യ അറയിലേക്ക് പോയി ഡിറ്റക്ടീവുകളുമായി കൂടിക്കാഴ്ച നടത്തി.
 തക്ഷക്കിന്റെ നേതൃത്വത്തിൽ യുദ്ധം ചെയ്യാൻ തീരുമാനിച്ചു. പിറ്റേന്ന് രണ്ട് സൈന്യങ്ങളും കണ്ണൗജിന്റെ അതിർത്തിയിൽ നിലയുറപ്പിച്ചിരുന്നു. പിറ്റേന്ന് രാവിലെ കടുത്ത യുദ്ധത്തിന് സാക്ഷ്യം വഹിക്കുമെന്നായിരുന്നു പ്രതീക്ഷ.
പകുതി രാത്രി കഴിഞ്ഞു. അറബ് സൈന്യം അതിന്റെ പാളയത്തിൽ ഉറങ്ങുകയായിരുന്നു.
പെട്ടെന്ന്, തക്ഷർമാരുടെ നേതൃത്വത്തിലുള്ള സൈന്യത്തിന്റെ നാലിലൊന്ന് അറബ് പട്ടാളക്കാരെ തകർത്തു.
അറബ് സൈനികർ സുഖം പ്രാപിച്ചപ്പോഴേക്കും റാഡിഷ് കാരറ്റ് പോലുള്ള കാവൽക്കാരുടെ സൈന്യം ആയിരക്കണക്കിന് അറബി സൈനികരെ വധിച്ചിരുന്നു. അറബ് പട്ടാളക്കാർ ഒരു ഹിന്ദു ഭരണാധികാരിയുമായി രാത്രി യുദ്ധം നടത്തുമെന്ന് പ്രതീക്ഷിച്ചിരുന്നില്ല. അറബി സൈനികരിൽ നാലിലൊന്ന് പ്രഭാതത്തിനുമുമ്പ് കൊല്ലപ്പെട്ടിരുന്നു. ബാക്കിയുള്ള സൈന്യം ഓടിപ്പോയി.
അറബ് സൈന്യം ഓടിപ്പോകുന്ന വഴിയിൽ നാഗഭട്ട രാജാവ് തന്റെ സൈന്യവുമായി നിൽക്കുകയായിരുന്നു. എല്ലാ അറബി സൈനികരെയും അദ്ദേഹം കൊന്നു. ഒരു സൈനികൻ പോലും ശേഷിച്ചില്ല. യുദ്ധം അവസാനിച്ചതിനുശേഷം നാഗഭട്ട രാജാവ് വീർ തക്ഷക്കിനെ അന്വേഷിക്കാൻ തുടങ്ങി.
വീരഗതി എന്ന വീരനായകൻ നേരത്തെ എത്തിയിരുന്നു. അദ്ദേഹം മാത്രം ആയിരക്കണക്കിന് ജിഹാദികളെ വധിച്ചു.
നാഗഭട്ട് രാജാവ് വീർ തക്ഷക്കിന്റെ മനോഹരമായ പ്രതിമ നിർമ്മിച്ചു.
 ധീരനായ തക്ഷകന്റെ പ്രതിമ ഇപ്പോഴും കണ്ണൗജിലുണ്ട്.
എ.ഡി 733 ലാണ് ഈ യുദ്ധം നടന്നത്. അതിനുശേഷം, അറേബ്യയിൽ നിന്നുള്ള മറ്റൊരു ആക്രമണകാരിയും 300 വർഷത്തോളം ആക്രമിക്കാൻ തുനിഞ്ഞില്ല.


GERMAN

Heroische Saga der Tapferkeit (Takshak ist ein Retter)

Takshaka, der erste hinduistische Krieger, der "Jihad" mit "Jihad" beantwortete
Muhammad bin Qasim fiel 712 n. Chr. In Indien ein.
Er war äußerst grausam und tyrannisch.
Er ließ keinen einzigen Jugendlichen bei seinem Angriff am Leben.
Der 8-jährige Junge bewacht dieses Massaker an Qasim
Sah schweigend zu. Er ist die Hauptfigur dieser Geschichte.
Takshaks Vater Sindhu Naresh war ein Soldat von König Dahir.
Er kam nach Veeragati, als er mit Kasims Armee kämpfte.
Nach dem Tod von Raja Dahir erreichte die arabische Armee das Dorf Takshak, während sie plünderte. Es gab eine Panik im Dorf.
Die Frauen wurden durch die Ehre und Würde, aus ihren Häusern gezogen zu werden, aus ihren Häusern geplündert.
Aus Angst schrien alle Takshaks Haus an. Takshaks zwei Schwestern zitterten vor Angst.
 Takshaks Mutter hatte alle Situationen verstanden. Er sah seine drei Kinder für einige Momente an.
Sie umarmten sich und weinten.
Im nächsten Moment enthaupteten die Kshatrani die beiden Töchter mit einem Schwert.
Seine Mutter sah Takshak an und nahm das Schwert in seine Brust.
Der achtjährige Junge beobachtete den Vorfall "Takshak".
Der unschuldige Junge kam aus der Hintertür seines Hauses und rannte auf die Felder zu.
Und wurde mit der Zeit größer.
Takshak wanderte zu Kannaujs König "Nagabhatta". Er war damals 25 Jahre alt.
Er trat in Nagabhattas Armee ein.
Aufgrund seiner Weisheitskraft wurde er in kürzester Zeit zum Leibwächter des Königs.
Takshaks Gesicht konnte niemals Glück oder Trauer sehen.
Seine Augen waren immer rot vor Wut. Geschichten seiner Macht wurden in der Armee erzählt.
Takshak war mutig genug, einem Elefanten mit einem Schwertstoß den Kopf zu schneiden.
Die arabische Armee, die Sindhu regierte, war viele Male in Kannauj eingedrungen, aber immer besiegte die tapfere Armee von Nagabhatta sie im Kampf und sie flohen. Nach den ewigen Kriegsregeln verfolgte die Armee von König Nagabhatta diese außer Kontrolle geratenen Dschihadisten nicht.
Aus diesem Grund griffen sie Kannauj immer wieder an.
Auf Befehl des arabischen Khalifa kam erneut eine große Armee von Indus, um Kannauj anzugreifen.
Als diese Nachricht bekannt wurde, berief Raja Nagabhatta von Kannauj ein Treffen seiner Generäle ein.

Alle äußerten ihre Ansichten.
In der Zwischenzeit stand der Organschutz des Maharadschas auf.
Er sagte, Maharaj, wir müssen die feindliche Sprache in seiner Sprache angeben.
Für einen Moment sah Nagbhat Takshak an,
Dann sagte das offen, was die Wachen sagen wollen.
Takshak sagte Maharaja Nagabhatta, dass arabische Soldaten Menschen von Maha Barbar sind, blutrünstige, tyrannische, jihadistische Mentalität. Mit ihnen nach den ewigen Regeln zu kämpfen, wäre eine Ungerechtigkeit für ihre Untertanen.
Sie müssen Sprache in ihrer Sprache geben.
Der Maharadscha sagte, aber wie können wir Religion und Anstand "Takshak" verlassen.
Takshak sagte, dass Würde und Religion von denen gefolgt werden, die die Bedeutung von Würde und Religion verstehen. Die Religion dieser Dämonen ist Mord und Vergewaltigung. Krieg kann gewonnen werden, indem man sie gleich behandelt.
Der König hat nur eine Religion - den Schutz der Untertanen. Rajan: Sie erinnern sich an den Krieg von Deval und Multan. Muhammad bin Qasim gewann den Krieg, besiegte Dahir und folterte die Untertanen danach.
Wenn wir besiegt werden, werden wir unsere Frauen und Kinder gleich behandeln.
Maharaj: Sie wissen, wie indische Frauen nach der Niederlage von Raja Dahir auf dem freien Markt verkauft wurden. Er wurde als Objekt verzehrt.
Der Maharadscha sah, dass alle anwesenden Kommandeure dem Gespräch von Takshaka zustimmten.
Maharaja Nagabhatta ging mit Takshak in die Geheimkammer und hielt ein Treffen mit den Detectives ab.
 Es wurde beschlossen, den Krieg unter der Führung von Takshak zu führen. Am nächsten Tag waren die beiden Armeen an der Grenze von Kannauj stationiert. Es wurde gehofft, dass am nächsten Morgen ein heftiger Kampf stattfinden würde.
Die halbe Nacht war vergangen. Die arabische Armee schlief in ihrem Lager.
Plötzlich brach ein Viertel der von den Takshars angeführten Armee gegen die arabischen Soldaten zusammen.
Bis sich arabische Soldaten erholten, waren Tausende arabischer Soldaten von der Armee der Wachen wie Rettichkarotten getötet worden. Von arabischen Soldaten wurde kein Nachtkrieg mit einem hinduistischen Herrscher erwartet. Ein Viertel der arabischen Truppen war bereits vor Tagesanbruch getötet worden. Der Rest der Armee floh.
König Nagabhatta stand mit dem Rest seiner Armee auf dem Weg, durch den die arabische Armee floh. Er hat alle arabischen Soldaten getötet. Kein einziger Soldat war mehr übrig. Nach Kriegsende suchte König Nagabhatta nach Veer Takshak.
Veeragati, die heldenhafte Wache, war bereits erreicht worden. Er allein hat Tausende von Dschihadisten getötet.
König Nagabhat baute eine prächtige Statue von Veer Takshak.
 Die Statue dieses tapferen Takshaka existiert noch in Kannauj.
Dieser Krieg fand 733 n. Chr. Statt. Danach wagte es fast 300 Jahre lang kein anderer Eindringling aus Arabien, anzugreifen.



FRENCH


Saga héroïque de la vaillance (Takshak est un sauveur)

Takshaka, le premier guerrier hindou à répondre "Jihad" par "Jihad"
Muhammad bin Qasim a envahi l'Inde en 712 après JC.
Il était extrêmement cruel et tyrannique.
Il n'a pas laissé un seul jeune vivant dans son attaque.
Un garçon de 8 ans garde ce massacre de Qasim
Regardait silencieusement. Il est le personnage principal de cette histoire.
Le père de Takshak, Sindhu Naresh, était un soldat du roi Dahir.
Il est arrivé à Veeragati en combattant avec l'armée de Kasim.
Après la mort de Raja Dahir, l'armée arabe a atteint le village de Takshak pendant le pillage, il y a eu une panique dans le village.
Les femmes ont commencé à être pillées hors de leurs maisons par l'honneur et la dignité d'être traînées hors de chez elles.
Par peur, tout le monde a crié à la maison de Takshak. Les deux sœurs de Takshak tremblaient de peur.
 La mère de Takshak avait compris toutes les situations. Il regarda ses trois enfants pendant quelques instants.
Ils se sont embrassés et ont pleuré.
L'instant suivant, le Kshatrani décapita les deux filles avec une épée.
Sa mère regarda Takshak et prit l'épée dans sa poitrine.
Le garçon de huit ans regardait l'incident "Takshak".
Le garçon innocent est sorti par la porte arrière de sa maison et a couru vers les champs.
Et a grandi avec le temps.
Takshak a erré vers le roi de Kannauj "Nagabhatta". Il avait 25 ans à l'époque.
Il s'est enrôlé dans l'armée de Nagabhatta.
En raison de son pouvoir de sagesse, il est devenu le garde du corps du roi en un rien de temps.
Le visage de Takshak ne pouvait jamais voir le bonheur ou le chagrin.
Ses yeux étaient toujours rouges de colère. Des histoires de sa puissance ont été racontées dans l'armée.
Takshak a eu le courage de couper la tête d'un éléphant d'un coup d'épée.
L'armée arabe au pouvoir, Sindhu, avait envahi Kannauj à plusieurs reprises, mais la courageuse armée de Nagabhatta les battait toujours au combat et ils s'échappaient. Suivant les règles éternelles de la guerre, l'armée du roi Nagabhatta n'a pas poursuivi ces djihadistes en fuite.
Pour cette raison, ils continuaient à attaquer Kannauj encore et encore.
Une fois de plus, sous les ordres du Khalifa arabe, une importante armée de l'Indus vint attaquer Kannauj.
Quand cette nouvelle fut connue, Raja Nagabhatta de Kannauj convoqua une réunion de ses généraux.

Tout le monde exprimait son point de vue.
Pendant ce temps, le protecteur d'organes du Maharaja se leva.
Il a dit, Maharaj, nous devons donner la langue ennemie dans sa langue.
Pendant un moment, Nagbhat regarda Takshak,
Puis dit que dire ouvertement ce que les gardes veulent dire.
Takshak a déclaré à Maharaja Nagabhatta que les soldats arabes sont des gens de Maha Barbar, à la mentalité sanguinaire, tyrannique et djihadiste. Se battre avec eux selon les règles éternelles serait une injustice pour leurs sujets.
Ils doivent donner un langage dans leur langue.
Le Maharaja a dit, mais comment pouvons-nous laisser la religion et le décorum "Takshak".
Takshak a déclaré que la dignité et la religion sont suivies par ceux qui comprennent l'importance de la dignité et de la religion. La religion de ces démons est le meurtre et le viol. La guerre peut être gagnée en les traitant de la même manière.
Le roi n'a qu'une seule religion: la protection des sujets. Rajan: Vous vous souvenez de la guerre de Deval et Multan. Muhammad bin Qasim a gagné la guerre, a vaincu Dahir et a ensuite torturé les sujets.
Si nous sommes vaincus, nous traiterons nos femmes et nos enfants de la même manière.
Maharaj: Vous savez comment les femmes indiennes ont été vendues sur le marché libre après la défaite de Raja Dahir. Il a été consommé comme un objet.
Le Maharaja a vu que tous les commandants présents à la réunion étaient d'accord avec les propos de Takshaka.
Maharaja Nagabhatta s'est rendu à la chambre secrète avec Takshak et a tenu une réunion avec les détectives.
 Il a été décidé de mener la guerre sous la direction de Takshak. Le lendemain, les deux armées étaient stationnées à la frontière de Kannauj. On espérait que le lendemain matin, on assisterait à une bataille féroce.
La moitié de la nuit était passée. L'armée arabe dormait dans son camp.
Soudain, un quart de l'armée dirigée par les Takshar s'est effondrée sur les soldats arabes.
Au moment où les soldats arabes se sont rétablis, des milliers de soldats arabes avaient été tués par l'armée de gardes comme des carottes de radis. On ne s'attendait pas à ce que les soldats arabes aient une guerre nocturne avec un dirigeant hindou. Un quart des troupes arabes avait déjà été tué avant l'aube. Le reste de l'armée s'est enfui.
Le roi Nagabhatta se tenait avec le reste de son armée sur le chemin par lequel l'armée arabe a fui. Il a tué tous les soldats arabes. Il ne restait plus un seul soldat. Après la fin de la guerre, le roi Nagabhatta a commencé à chercher Veer Takshak.
Veeragati, la garde héroïque, était déjà atteinte. Lui seul a mis à mort des milliers de djihadistes.
Le roi Nagabhat a construit une magnifique statue de Veer Takshak.
 La statue de ce courageux Takshaka existe toujours à Kannauj.
Cette guerre a eu lieu en 733 après JC. Après cela, aucun autre envahisseur d'Arabie n'a osé attaquer pendant près de 300 ans.



SWEDISH 


Heroic saga of valor (Takshak är en frälsare)

Takshaka, den första hinduiska krigaren som svarade "Jihad" med "Jihad"
Muhammad bin Qasim invaderade Indien 712 e.Kr.
Han var extremt grym och tyrannisk.
Han lämnade inte en enda ungdom vid liv i sin attack.
8-årig pojke bevakar denna massakre på Qasim
Tittade tyst. Han är huvudpersonen i denna historia.
Takshaks far Sindhu Naresh var en soldat av kung Dahir.
Han kom till Veeragati medan han kämpade med Kasims armé.
Efter Raja Dahirs död nådde den arabiska armén byn Takshak medan han plundrade, det var en panik i byn.
Kvinnorna började plundras ut ur hemmet av äran och värdigheten att dras ut ur sina hem.
På grund av rädsla skrek alla till Takshaks hus. Takshaks två systrar darrade av rädsla.
 Takshaks mor hade förstått alla situationer. Han tittade på sina tre barn ett ögonblick.
De omfamnade och grät.
I nästa ögonblick halshögg Kshatrani de två döttrarna med ett svärd.
Hans mor tittade på Takshak och tog svärdet i bröstet.
Den åtta år gamla pojken tittade på händelsen "Takshak".
Den oskyldiga pojken kom ut från bakdörren till sitt hus och sprang mot åkrarna.
Och blev större med tiden.
Takshak vandrade till Kannaujs kung "Nagabhatta". Han var då 25 år gammal.
Han värvades in i Nagabhattas armé.
På grund av sin visdomskraft blev han kungens livvakt på nolltid.
Takshaks ansikte kunde aldrig se lycka eller sorg.
Hans ögon var alltid röda av ilska. Berättelser om hans styrka berättades i armén.
Takshak var modig nog att skära en elefants huvud med ett svärd.
Den arabiska armén som styr Sindhu hade invaderat Kannauj många gånger men alltid den modiga armén i Nagabhatta besegrade dem i strid och de flydde. Efter de eviga krigsreglerna förföljde inte kung Nagabhattas armé dessa skenande jihadier.
Av denna anledning brukade de fortsätta att attackera Kannauj om och om igen.
Återigen, med order från arabiska Khalifa, kom en stor armé av Indus för att attackera Kannauj.
När dessa nyheter fick veta kallade Raja Nagabhatta från Kannauj till sina generalers möte.

Alla uttryckte sina åsikter.
Under tiden stod Maharajas orgelskydd upp.
Han sa, Maharaj, vi måste ge fienden språk på hans språk.
Ett ögonblick tittade Nagbhat på Takshak,
Då sa det öppet säg vad vakterna vill säga.
Takshak sa till Maharaja Nagabhatta att arabiska soldater är människor i Maha Barbar, blodtörstig, tyrannisk, jihadi-mentalitet. Att slåss med dem enligt de eviga reglerna skulle vara en orättvisa för deras undersåtar.
De måste ge språk på sitt språk.
Maharaja sa, men hur kan vi lämna religion och dekor "Takshak".
Takshak sa att värdighet och religion följs av de som förstår vikten av värdighet och religion. Religionen hos dessa demoner är mord och våldtäkt. Krig kan vinnas genom att behandla dem på samma sätt.
Kungen har bara en religion - skydd av ämnena. Rajan: Du minns Deval och Multans krig. Muhammad bin Qasim vann kriget, besegrade Dahir och torterade sedan ämnena efter det.
Om vi ​​besegras kommer vi att behandla våra kvinnor och barn på samma sätt.
Maharaj: Du vet hur indiska kvinnor såldes på den öppna marknaden efter Raja Dahirs nederlag. Han förbrukades som ett föremål.
Maharaja såg att alla befälhavare som var närvarande vid mötet var överens om Takshakas samtal.
Maharaja Nagabhatta fortsatte till den hemliga kammaren med Takshak och höll ett möte med detektiverna.
 Det beslutades att slåss kriget under ledning av Takshak. Nästa dag var de två arméerna stationerade vid gränsen till Kannauj. Man hoppades att nästa morgon skulle bevittna en hård kamp.
Halva natten hade gått. Den arabiska armén sov i sitt läger.
Plötsligt bröt en fjärdedel av armén under ledning av Takshars ner på de arabiska soldaterna.
När arabiska soldater återhämtade sig hade tusentals arabiska soldater dödats av vaktarmén som rädisorötter. Arabiska soldater förväntades inte ha ett nattkrig med någon hinduisk härskare. En fjärdedel av de arabiska trupperna hade redan dödats innan gryningen. Resten av armén flydde.
Kung Nagabhatta stod tillsammans med resten av sin armé på vägen genom vilken den arabiska armén flydde. Han dödade alla arabiska soldater. Inte en enda soldat var kvar. Efter krigets slut började kung Nagabhatta leta efter Veer Takshak.
Veeragati, den heroiska vakten, hade redan uppnåtts. Han ensam dödade tusentals jihadier.
Kung Nagabhat byggde en magnifik staty av Veer Takshak.
 Statyn av den modiga Takshaka finns fortfarande i Kannauj.
Detta krig ägde rum 733 e.Kr. Efter det vågade ingen annan inkräktare från Arabien att attackera på nästan 300 år.


BENGALI


বীরত্বের বীরত্বপূর্ণ কাহিনী (তক্ষক ত্রাণকর্তা)

"জিহাদ" দিয়ে "জিহাদ" এর উত্তর দেওয়ার জন্য প্রথম হিন্দু যোদ্ধা তক্ষক
মুহাম্মদ বিন কাসিম 712 খ্রিস্টাব্দে ভারত আক্রমণ করেছিলেন।
তিনি অত্যন্ত নিষ্ঠুর ও অত্যাচারী ছিলেন।
তাঁর আক্রমণে তিনি একক যুবককেও জীবিত রাখেননি।
৮ বছরের ছেলে কাসিমের এই গণহত্যার পাহারায়
চুপচাপ দেখছিল। তিনি এই গল্পের মূল চরিত্র।
তক্ষকের বাবা সিন্ধু নরেশ রাজা দহিরের সৈনিক ছিলেন।
কাসিমের সেনাবাহিনীর সাথে লড়াই করার সময় তিনি বীরগতির কাছে পৌঁছেছিলেন।
রাজা দহিরের মৃত্যুর পরে আরব সেনাবাহিনী লুটপাট করতে গিয়ে তক্ষক গ্রামে পৌঁছেছিল, গ্রামে আতঙ্ক ছড়িয়ে পড়ে।
মহিলারা তাদের বাড়ী থেকে টেনে নামানোর সম্মান ও মর্যাদার দ্বারা বাড়ি থেকে লুট করা শুরু করে।
ভয়ের কারণে সকলেই তক্ষকের বাড়িতে চিৎকার করে উঠল। তক্ষকের দুই বোন ভয়ে কাঁপল।
 তক্ষকের মা সমস্ত পরিস্থিতি বুঝতে পেরেছিলেন। তিনি কয়েক মুহুর্তের জন্য তাঁর তিন সন্তানের দিকে তাকালেন।
তারা জড়িয়ে ধরে কেঁদে উঠল।
পরের মুহূর্তেই ক্ষত্রানী তরোয়াল দিয়ে দুই কন্যার শিরশ্ছেদ করলেন।
তার মা তক্ষকের দিকে তাকিয়ে বুকে তরবারি নিল।
আট বছরের ছেলেটি ঘটনাটি দেখছিল "তক্ষক"।
নিষ্পাপ ছেলেটি তার বাড়ির পিছনের দরজা থেকে বের হয়ে মাঠের দিকে ছুটে গেল।
এবং সময়ের সাথে সাথে আরও বেড়েছে।
তক্ষক কান্নৌজের রাজা "নাগভট্ট" -এর কাছে ঘুরে বেড়াল। তখন তাঁর বয়স ছিল 25 বছর।
তিনি নাগভট্টের সেনাবাহিনীতে তালিকাভুক্ত হন।
তাঁর জ্ঞানশক্তির কারণে তিনি কোনও দিনই বাদশাহর দেহরক্ষী হন।
তক্ষকের মুখ কখনও সুখ বা দুঃখ দেখতে পেত না।
রাগে তার চোখ সবসময় লাল ছিল। সেনাবাহিনীতে তাঁর শক্তির গল্প বর্ণনা করা হয়েছিল।
তক্ষক যথেষ্ট সাহসী ছিল যে তলোয়ারের ছোঁড়া দিয়ে একটি হাতির মাথা কেটেছিল।
আরব সেনা শাসক সিন্ধু বহুবার কন্নৌজ আক্রমণ করেছিল কিন্তু সর্বদা নাগভট্টের সাহসী সেনাবাহিনী তাদের যুদ্ধে পরাজিত করেছিল এবং তারা পালিয়ে যায়। চিরস্থায়ী যুদ্ধের নিয়ম অনুসরণ করে রাজা নাগভট্টের সেনাবাহিনী এই পলাতক জিহাদিদের অনুসরণ করেনি।
এ কারণে তারা বারবার কান্নৌজে আক্রমণ চালিয়ে যাচ্ছিল।
আবার আরব খলিফার নির্দেশে সিন্ধুর একটি বিশাল বাহিনী কন্নৌজে আক্রমণ করতে আসে।
এই খবরটি জানতে পেরে কান্নৌজের রাজা নাগভট্ট তাঁর সেনাপতিদের একটি সভা ডাকলেন।

প্রত্যেকেই তাদের মতামত প্রকাশ করছিল।
এর মধ্যেই মহারাজার অঙ্গ রক্ষক উঠে দাঁড়াল।
তিনি বললেন, মহারাজ, আমাদের তাঁর ভাষায় শত্রু ভাষা দিতে হবে।
এক মুহুর্তের জন্য নাগভাত তক্ষকের দিকে তাকাল,
তারপরে বলল যে প্রহরীরা যা বলতে চায় তা প্রকাশ্যে বলুন।
তক্ষক মহারাজা নাগভট্টকে বলেছিলেন যে আরব সৈন্যরা মহা বার্বার, রক্তপিপাসু, অত্যাচারী, জিহাদি মানসিকতার মানুষ people চিরন্তন বিধি অনুসারে তাদের সাথে লড়াই করা তাদের প্রজাদের প্রতি অবিচার হবে।
তাদের ভাষায় তাদের ভাষা দিতে হবে।
মহারাজা বলেছিলেন, তবে কীভাবে আমরা ধর্ম এবং সজ্জা "তক্ষক" রেখে যেতে পারি।
তক্ষক বলেছিলেন যে মর্যাদা ও ধর্ম তাদের অনুসরণ করে যারা মর্যাদা এবং ধর্মের গুরুত্ব বোঝেন। এই ভূতদের ধর্ম হত্যাকাণ্ড এবং ধর্ষণ। তাদের সাথে একইভাবে আচরণ করে যুদ্ধ জিততে পারে।
রাজার একটাই ধর্ম - প্রজাদের সুরক্ষা। রাজন: আপনার মনে আছে দেওয়াল ও মুলতানের যুদ্ধ remember মুহাম্মদ বিন কাসিম যুদ্ধে জয়লাভ করেছিলেন, দহিরকে পরাজিত করেছিলেন এবং তারপরে প্রজাদের উপর অত্যাচার করেছিলেন।
যদি আমরা পরাজিত হয় তবে আমরা আমাদের মহিলা ও শিশুদের সাথে একইরকম আচরণ করব।
মহারাজ: আপনি জানেন যে রাজা দহিরের পরাজয়ের পরে কীভাবে ভারতীয় মহিলাদের উন্মুক্ত বাজারে বিক্রি করা হয়েছিল? তিনি একটি বস্তু হিসাবে গ্রাস করা হয়েছিল।
মহারাজা দেখলেন যে সভায় উপস্থিত সমস্ত সেনাপতি তক্ষকের আলোচনার সাথে একমত হয়েছেন।
মহারাজা নাগভট্ট তক্ষকের সাথে গোপন কক্ষে যান এবং গোয়েন্দাদের সাথে বৈঠক করেন।
 তক্ষকের নেতৃত্বে যুদ্ধ করার সিদ্ধান্ত নেওয়া হয়েছিল। পরের দিন দু'টি বাহিনী কন্নৌজের সীমান্তে অবস্থান করেছিল। আশা করা হয়েছিল যে পরের দিন সকালে একটি মারামারি লড়াই হবে।
অর্ধেক রাত কেটে গেল। আরব সেনাবাহিনী তার শিবিরে ঘুমাচ্ছিল।
হঠাৎ তক্ষারদের নেতৃত্বে এক চতুর্থাংশ সেনাবাহিনী আরব সেনাদের উপর ভেঙে পড়ে।
আরব সেনারা পুনরুদ্ধার হওয়ার পরে, কয়েক হাজার আরবী সৈন্য মুলা গাজরের মতো প্রহরীদের সেনা দ্বারা হত্যা করেছিল। আরব সৈন্যদের কোনও হিন্দু শাসকের সাথে রাত্রিযুদ্ধের আশা করা হয়নি। ভোর হওয়ার আগেই ইতিমধ্যে আরবি সেনাবাহিনীর এক চতুর্থাংশ নিহত হয়েছিল। সেনাবাহিনীর বাকিরা পালিয়ে গেল।
আরব সেনা পালিয়ে যাওয়ার পথে রাজা নাগভট্ট তাঁর বাকী সেনাবাহিনী নিয়ে দাঁড়িয়ে ছিলেন। তিনি সমস্ত আরবী সৈন্যকে হত্যা করেছিলেন। একটিও সৈনিক বাকি ছিল না। যুদ্ধ শেষ হওয়ার পরে রাজা নাগভট্ট বীর তক্ষকের সন্ধান শুরু করলেন।
বীরগতি, বীর প্রহরী ইতিমধ্যে অর্জিত হয়েছিল। তিনি একাই হাজারো জিহাদিকে হত্যা করেছিলেন।
রাজা নাগভাত বীর তক্ষকের একটি দুর্দান্ত মূর্তি তৈরি করেছিলেন।
 সেই সাহসী তক্ষকের মূর্তিটি এখনও কান্নৌজে রয়েছে।
এই যুদ্ধ সংঘটিত হয়েছিল 733 খ্রিস্টাব্দে। এর পরে আরব থেকে আর কোনও আক্রমণকারী প্রায় 300 বছর ধরে আক্রমণ করার সাহস পেল না।


Comments

Popular posts from this blog

Antidote CORONA VIRUS - कोरोना वायरस रोग से बचने की औषधि - Antidote CORONA VIRUS

Age cannot be tired - उम्र थका नहीं सकती,

Human navel is a wonderful gift, its benefits-मनुष्य की नाभि एक अद्भुत देन है इसके फायदे